Hur kan dialoger med barn utformas och vad är bra att tänka på?
Eftersom barn använder sin omgivning annorlunda än vuxna så kan det vara svårt att få fram konkreta synpunkter. Närmiljöns utformning blandas ofta med fantasi, i synnerhet vid lek som låter barn testa sina och omgivningens begränsningar. Det kan då vara svårt för barn att förstå eller återberätta platsen, om den inte sätts i rätt sammanhang. Därför kan till exempel promenader vara att rekommendera. Om promenader utförs så tänk på att inte vara för många som går samtidigt. Då kan det dels bli svårt för alla barn att komma till tals, dels svårt att dokumentera vad barnen säger. Föräldrar eller pedagoger kan delta under promenaden, men barnen ska bestämma rutten.
Att be barn rita eller visa sin livsvärld kan också vara ett sätt att förstå barnets förhållande till sin omgivning. Att fråga kring vad de brukar göra, var de brukar vara, var de får gå själva, om det finns roliga/tråkiga eller otäcka platser samt vad som är den bästa platsen underlättar förståelsen av hur barnen upplever sin närmiljö. Det är även ett sätt att fånga idéer och önskemål på. När barn och unga deltar i dialoger väcks förhoppningar, det är därför viktigt att barnen får vara delaktiga genom hela processen, inte efter att designen är klar. Det är även viktigt att barnen får ta del av analysprocessen efter att de har deltagit och en förklaring till hur arbetet kommer fortsätta.
Både när ritning används som verktyg och under promenader är det bra att vara uppmärksam på särskilda platser. Sådana platser kan exempelvis vara i anslutning till trafik, även lättare sådan. Trafik kan ofta upplevas som en barriär eller en fara för barn, i kontrast så kan en mötesplats uttryckas genom att den erbjuder tillgänglighet och rörelsefrihet. Spontana lekplatser är platser för fantasi där det erbjuds variation, utrymme, utmanande, hemliga, läskiga, livfulla och spännande platser. Inte sällan utgörs spontana lekplatser av vegetation som bidrar med färg, skugga, former, material, doft och möjlighet variera mellan att vara dold och synlig. Därför kan man ta vara på befintlig topografi för att skapa spännande miljöer. Vidare kräver barn, likt vuxna, att känna sig trygga. Det kan förstärkas genom orienterbarhet och att kunna bli sedd/igenkänd. När barn har delat med sig av sitt förhållande till sin omgivning så är det viktigt att vara tydlig med vad barnen kan förvänta sig.